Ca 20 dagar förtidigt fölade Askan. När jag kom upp i hagen på morgonen såg jag, ca 20 meter från vattenkaret, mitt i hagen en "död" fölunge. Han väl tänka då att det var synd att vi förlorat årets föl efter Askan. När jag gick upp mot honom fick jag syn på Askan i vindskyddet....med ett föl, Ella. En pigg liten tjej som var ilsken för att mamma inte stog still. Jag stannade till vid den lilla livlösa kroppen på marken och knäböjde, då vände han på huvudet och tittade på mig. Åh, herre Gud den lever!!

Snabbt ringde jag Micke som fick hjälpa mig ner i stallet med hela familjen. Han vägde nog inte mer än 15 kg, jag tog honom i famnen och bar lätt ner honom.

Distrikts vet. sa direkt att jag kan komma om 3h och avliva honom.....?? Va? Klart man måste försöka! ALLA ställde upp. Carl-Petter, vår gårds vet., kom och vätskade upp honom. Christer och Ann-Christine åkte till Ulltuna och hämtade plasma och stomjölksersättning. Micke åkte runt halva roslagen o jakten på stomjölk. Kompisar som hade stomjölk i frysen kom. Susanne och Sanna hjälpte mig att mata. Täta kontakter med Ulltuna och idel matande. Han piggade på sig och hoppet växte!

Jag vaktade honom hela natten, sov i stallet, men han började ge upp. Mathias fixade med räddningsväska från Rimbo med syrgas men den lilla krabaten började ge upp. När han var som piggast fick vi honom på benen och socialiserade sig lite med mamma också.

Men, men...något stämde inte och ca 36h efter födelsen orkade han inte mer. Jag grät floder. Vi gjorde vad vi kunde och jag kallar honom Krigaren efter hans korta liv och pappas namn, Puzzels Warrior! Vi lärde oss massor och vet var våra vänner finns! Tråkigt att vi inte lyckades. De som träffade honom kommer nog aldrig att glöma detta dygn...