När jag fick klart för mig att prognosen var "Har du TUR blir han kanske hältfri" så var beslutet tungt, ack så tungt, men inte svårt!! Han far runt nu som en tok i Nangiala med bock o bus....

Hans start... Morgonen den 18 Juni 2009 bestämde sig Bönan för att nu var det dax att vi skulle få se vad hon bar på. Vi var såå nyfikna och det kändes som att vi fick vänta i evigheter.

Ut kommer den helt underbar lite "prickrumpa".... Pappa Elvis blick och cool som ingen annan fölis.

Redan vid födseln var han det vi kallar på människor för ko-bent, på hästar heter det X-bent.

Jag tyckt inte att det rätade ut sig som det borde så 3 veckor gammal åkte vi till Mälarkliniken och röntgade. Mycket riktigt har han legat trångt och "tryckt till" tillväxt zonerna på utsidan knäna så det bara är insidan som växer. Brosket i knälederna var perfekt så det bestämdes att han skulle opereras.

Suzanne och jag var lättade och upprymda på vägen hem. Lättade över att det inte var värre, man målar ju gärna upp tråkiga senarior av någon anledning. Upprymda för att när det går bra är allt spännande, jag lär mig så mycket nytt.

Dagen före operationen kom Kenneth förbi och han tyckte inte det såg så illa ut så han lovade att hjälpa oss hålla koll på Spottys ben och hovar till alla tillväxtzonerna har slutit sig i benen vid nio månaders ålder.

Nu är han opererad, man sätter in en skruv i tillväxtzonen som växer för mycket så den blir inaktiv, och så väntar vi på att utsidorna ska växa ikapp. Ett litet stygn på varje sida av varje knä, otroligt vad de kan!

Och hur mådde han efter? Pigg som en galning och sur över att gå med "bara" mamma och i liten hage, få race tillfällen...such.

Spottys syskon är: Elvis avkommor