Fighters historia
Till att börja med vill jag tacka alla UNDERBARA människor som hjälpt mig o Fighter under dessa månader.
Vetrenär Carl-Petter Eriksson som hjälpt o stöttat mig.
Micke/maken - som tog morgonpasset så jag fick sova några timmar i sträck .
Chris - som tog en hel natt så jag fick sova.
Erik - som tog pass lite då o då så jag kunde sköta mina andra jobb.
Linda - som också tog några pass när jag behövde hjälp.
Grannen Eva o Jennie- som tog pass när jag behövde iväg.
Min vän Linda ringde mig vid 13.00 söndagen 30/8-09.
Hon berättade att Frieser stoet Tjallien, som hon för tillfället hade hos sig för en bekants räkning, hade fölat. Enligt uppgift från ägaren skulle stoet inte föla förren den 30/9-09.
Linda bad mig komma förbi och titta på honom...."han går så konstigt på benen".
Vi (Lollo, Camilla och jag) åkte dit när vi ändå var ute och tränade lastning och åkande med Alex.
Min första tanke var: Detta föl är INTE född 1 månad för tidig, föl överlever sällan det.
Min andra tanke var: Hur i hela friden står han på benen??
Han stod inte riktigt på hovarna vek i kotorna, tårna petade liksom uppåt, och han skickade ut höger knä så att höger has hamnade innanför vänster has och stöttade upp honom så han inte föll.
Mamman var förvånansvärt ointresserad av honom, men är det fel på fölet brukar mamman lämna det.
Han stod i ett hörn av boxen och hon i det andra. När vi pratat med honom en liten stund försökte han dia men hon gick ifrån honom direkt. Jag bad Lollo hålla i stoet så jag kunde mjölka ur lite, Linda lånade mig en nappflaska.
Mamman hade ingen mjölk!!!!
Han såg inte nyfödd ut och hon såg inte nyförlöst ut!
Kunde han vara upp till ett dygn gammal?
Hade han klarat sig så här länge på det svagt gulaktiga sekret som Tjallien hade i ljuvret?
Han var milt sagt häftigt uttorkad och snudd på apatisk.
I detta läge var Lollo tvungen att åka hem till Huddinge. Hon åkte hem häftigt gråtande med vetskapen att hans liv hängde på en skör tråd. Fullt medveten att detta föl inte skulle klara sig.
Linda började sökandet efter stoets ägare när jag, vis av erfarenheten med "Krigaren" talade om för henne att vi MÅSTE aggera nu!!
Vi fick inte tag i Tjalliens ägare och Linda sa direkt att med en 4 åring och en 4 månaders bäbis orkar hon inte dygnet runt mer än ett par dagar.
Vad hade jag för val????
Jag åkte hem med Alex och Camilla och åkte sedan tillbaka o hämtade sto o föl. Vid det här laget hade jag fått tag i min vet. Carl-Petter och Linda fick tag i Distriktsvet. Susanne Plånborg. Hon kunde komma tidigast nästa morgon och Ulltuna sa bestämt "kom inte hit". Så vi löste det med att Lindas man Tobias, som var på väg hem från Stockholm, åkte förbi distriktarna och hämtade ut 2 liter plasma. Med plasman på väg och vet. på väg känndes det lite bättre.
Väl hemma i Gåsvik bar Micke in honom i boxen och förvånades över hur lätt han var, max 25 kg!
Det första stoet gjorde hemma hos mig var att hon högg honom rakt över ryggen! Så lät honom bo i boxen bredvid henne för hans säkerhet. Jag kunde inte riskera hans liv nu. Linda lånade mig hunden Fräcks täcke, eftersom hans lilla kropp var helt muskelfattig och kall . Han var rätt svag nu. Mjölk ville han inte ha, både Linda och jag hade lite mjölkersättnings pulver som jag blandade med ljummet vatten.
Jag var inte beredd att ge upp nu så jag höll upp huvudet och trycke på flaskan så han fick lite i munnen sedan masserade jag halsen till han svalde. På tredje försöket som lyckades förstod han och började suga självmant och det var JÄTTE gott. Jag han ge honom mat 3 gånger till, någon dl bara, innan plasman var tinad och vet. Carl-Petter var på plats.
Långsam,t lugnt och stilla fick han en liter plasma och mer mjölk. Han fick mjölk varje timme 250 ml det första dygnet och på 24 timmar satte mamma i sig 30 kg hö. Vi började hormonspruta mamma för att mjölken skulle sätta igång och jag mjölkade det lilla som fanns men det blev bara sämre och sämre med mjölken. Det blev liksom aldrig någon mjölk, bara genomskinlig vätska.
Detta var vad som mötte mig efter 40 min sömn:
En pigg blick och en mjuk gnäggning. Värd all sömnbrist i världen!! Han var så liten att han inte kunde se över kanten på boxen om han inte sträckte på sig...
Under tiden som Fighter fick sin första liter plasma, kl.23-02 dygn ett, och sin andra liter plasma, kl. 15-17 dygn två, han jag och min underbara vetrinär och jag prata mycket. Han ansåg att det absolut inte fanns någon anledning att tro att detta inte skulle gå vägen. Han hade helt ok puls o hjärtat lät bra, var lite kall bara. Så hundtäcket fick han behålla på.
Dygn 2:
Fick han 250 ml mjölkersättning, Kraft eller Equilac, varje halv timme. Mamma fortsatte att vara helt ointresserad trors att jag då o då skickade in honom till henne. Hon ville bara ha mer MAT hela tiden.
När Carl-Petter kom vid 15 hade Fighter bättre puls, hjärtat slog med mer kraft och hade en normal temp men fick ha kvar täcket lite till.
Detta med varm mjölk var en riktig höjdare sa han så varje gång jag kom så "tokade" han runt. Han började en lite dans kring mig. Snutt snutt och ett varv runt mig, snutt snutt och ett varv till osv. Gullunge, så glad man kan bli för lite mat. Min tanke var 12 ggr/dygn men det blev några extra. Anledningen varför jag gav honom så lite varje gång var att jag ville vänja in magen på mat försiktigt.
Dag 3:
Det blev det full rulle! Mycket snack och stora glädjeutyttringar vare gång han såg mig.
Han fick komma ut på volten en stund med mamma och slapp täcket oxå.
Det var kul o springa men helst var man hos mig. Gos o kel o springa en liten sväng o tillbaka till mig. Mamman ignorerade honom totalt, mycket mer intresserad av Elvis eller Ayala. Och hon brunstar redan....tidig tycker jag. Man brukar ju prata om 9 dagars brunsten då fölet får diarré och man kan försöka betäcka om stoet för att vinna tid, även om detta inte rekomenderas.
Fighter har börjat få tänder och jag har skaffat ny nappflaska o på denna är hålet för litet enligt Fighter, det tar för lång tid!
Han får fortfarande 250ml mjölk 12 ggr + några till om dygnet. Trots att det står annat på mjölkersättningen. Det är väldigt olika på det olika fabrikaten men de anser att man ska ge dem:
Krafft Milk:
0-3 dagars ålder 8ggr/dygn olika mängd beroende på hur stor hästen ska bli. F skulle ha 5dl/ mål.
4 dagars ålder 8 mål o 7dl/mål
5 dagars ålder 6 mål 1liter/mål
6 dagars ålder 6 mål o 1,2 liter/mål
7 dagar till 2 veckor 5 mål o 1,7liter /mål
Hur i hela friden ska jag som matar honom kunna dra ner antalet så fort och dessutom kunna trycka i honom sådana enorma mängder. Magen är ju liten o otränad, ett föl som diar sin mamma äter ofta o lite. Så jag gjorde som JAG ville.
Ni kanske tycker han ser ynklig ut men här har han tagit sig bra o "mamma" Marika är jättestolt!
Dag 4:
Pigg och glad liten häst! Jättehungrig!
Fått 10ggr idag 250ml/mål.
Vid det här laget hade jag börjat ransaka vad vet, läst, hört och kunde läsa mig till om detta med "flaskuppfödda" hästar. Dessutom var det ganska nydligen det stod en artickel i någon av hästtidningarna om en kvinna som var lessen över att hon blivit tvungen att lämna bort sin unghäst som hon "flaskat upp" för den tog över helt.
Jag bestämde mig för att vi måste få en bra relation från början. Jag har ju studerat mina och andras hästar under många år och har en del erfarenheter.
Så efter matningen ute denna dagen började han springa runt och busa. Rivstarta och tvärnita, trots sina vingliga ben. Rätt snart upptäckte jag att han ofta använde mig som stoppkloss. Jag fick varna Emma att hon måste hålla ögonen på honom när han springer så han inte springer omkull henne. Om man ser till vad normala föl gör när de börjar rusa runt så använder de ofta mamma som hjälp för att få stopp. Mammorna brukar bli ganska så irriterade. Så.... jag gjorde helt enkelt så att jag väntade när han kom och i sista sekund klev jag undan. Han föll någon gång men blev snabbt bättre på att stanna i tid. Min tanke var att det blir inte så kul när 600-700 kg hingst kommer farande i framtiden och inte stannar.
Dag 5:
Jag har även hört att fölen snabbt vänjer sig vid en person, inte tar flaskan om det är "fel" persson som håller i.
Så redan första dagarn fick Micke, Lollo, Emma, Chris, Jimmy...jag alla "tutta" bebis. Jag jorde en lista på väggen med mattider där man skrev i hur mycket han fått och vem som matade. Det fanns även instruktioner om hur man blandade maten.
Vi började denna dag att stå utanför boxen och mata "lilla herrn" för buffel o bong hade intrett. Det gick inte att ta det lugnt och han var SÅÅÅ hungrig.
8ggr och nu 5 dl/mål.
Dag 6:
Detta blev dagen när jag tröttnade på Fighters biologiska Mamma, Tjallien. Fick hon inte kraftfoder varje gång jag kom så blev hon jättesur och hon åt 30-40kg hö vare dag. Vi fick förklaringen på detta ett par dagar senare....
Jag släppte ut dem på volten en stund och så tänkte jag gå o mocka under tiden. Mamma var helt betagen i min Quarterhingst Elvis och struntade helt, som vanligt, i sin bebis. Jag började med att sätta mig på en bänk utanför volten, Fighter blev orolig men kunde väl köpa detta då. När han vände sig bort från mig smet jag iväg och satte mig i trappen in i min sadelkammarbod. Fighter blev helt förstörd.
MAMMA ÄR BORTA!!
Han sprang fram o tillbaka längs staketet och slog i varenda stolpe, han skrek och störtade omkull och till slut ramlade han ut genom staketet och reste sig o började skrikande leta efter mig. Givetvis sprang jag honom till mötes. Vi gjorde om det en gång till med liknande resultat. Till min stor förvåning vände mamma, Tjallien, inte ens på örat åt han håll. Det gick INTE att ta miste på hans förtvivlan.
Detta gjorde att jag beslutade att nu räcker det!
Tjallien hamnade i hagen bakom stallet, vilket hon inte misstyckte och Fighter tramsade med mig på gården, stukad men lycklig. När jag mockade boxarna tog tröttheten över och han la sig i stalldörrens öppning, "då kan inte matte smita utan att jag märker det". Lite mjölk i magen och sedan knoppade han in ensam i stallet. Jag gick o hämtade Olivia och Fia. Innan vi gick in i stallet så viskade jag till Olivia "Du måste hjälpa mig här, litar på dig gumman"... In i boxen bredvid Fighter och han får syn på mig och börjar prata.
EN ENSAM BEBIS!!!
HAN ÄR MIN!!!
Olivia tvekade inte en sekund. Hon blev så ivrig så hon skrämde honom. Jag fick gå in till honom och lugna lite och sedan ta fram honom till henne. Hon undersökte honom och sa tack!
Fia försökte se vad som hände och då blev Olivia en drake! Jag tog bort Fighter till Fia så hon fick se, Olivia blev galen och sprängde boxen o Fia tittade åt ett annat håll som för att säga "jag har inte gjort nåt...inte ens tittat".
Det blev en händelserik dag för en liten kämpe men nu hade han en djupt beundrande mamma som var förtvivlad över att de inte fick stå i samma box första natten.
Dag 7:
Linda kom o hämtade Tjallien för att i nästa vecka köra hem henne till ägaren. Hon var inte jättesugen på att gå in i transporten men gav sig fort. Väl inne i transporten bajsade hon, som många hästar gör, men jag har ALDRIG sett något liknande. På ett ögonblick föll alla bitar på plats direkt.
I den enda högen var det säkert 40-50 maskar!
Hela högen formligen krälade!!!
Innan Linda hade åkt hade hon lagt 2 högar till, lika fulla de med. Linda fick med sig avmasknings medel hem och hon fick stå inne i 3 dagar o bajsa mask. Enligt Linda är detta den vidrigaste mockning hon gjort i hela sitt liv.
Svaret på alla frågor:
Varför såg Fighter ut som han gjorde när han föddes?
Massor med MASK hos mamman!
Varför ville inte mamma ha honom?
Så MASK-angripen så hon hade inte förmågan!
Varför hade mamma ingen mjölk?
När man har fullt upp att överleva sätter man inte mjölk till andra!
Varför var hon så hysterisk på mat?
MASKEN åt upp allt för henne.
INTE SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ!!
Det blev påringning till Vet. Carl-Petter så klart och han skulle ringa in recept på special avmaskning till bebisar på måndags morgonen.
Fostermor Olivia hade ingen mjölk att ge Fighter men massor av omsorg och gos, gull och trygghet.
Eftersom han fullständigt "snöat in" på att han skulle med mig fick de vara ute i Roundpenn korta stunder och äta hö o röra på sig. Där kunde han inte komma ut och inte se mig heller. Det gick jättebra och han var jättetrött när han kom in efter 30 min ute.
Med mer rörelse i benen fick han börja äta så mycket han ville.
8 mål om dagen och nu var vi uppe på 750 ml/mål. Enligt rekomendationerna skulle han ha 5 mål och 1.7 liter!
Dag 7 - 9:
Passen ute i Roundpenn blev längre och längre och vilan inne sedan var underbar. Tålmodiga Olivia fann sig snällt att betet var borta och vakade moderligt över den lilla.
Med mer mat i magen blev han hård i magen och vi fick börja ge lite parafinolja för att han skulle slippa kämpa så. Jag frågade Carl-Petter om vanlig matolja eller rapsolja var vad jag skulle ge honom? Men det tas upp av tarmen så för hårda magar är det bättre med parafinolja, Gör sitt och åker ut sedan. Lärt mig nytt igen....
Han inhalerade maten nu, åt så fort så han satte i halsen hela tiden så oroliga mamma, Marika, tillkallade vet. Carl-petter som lyssnade på honom och lugnade mig.
Dag 10 o 11:
Vi fick fortsätta ett par dagar med parafinoljan men aptiten var det inte något fel på.
Micke provade att lyfta honom, för att jag bad om det och vi förvånades över att han gått upp säkert kring 20-25 kg.
Bakbenen, framförallt det högra, hade blivit mycket stadigare.
Han fick följa med ut på volten när jag longerade Olivia. Det var så kul att se. Han var ju inte alls van vi vuxna hästar som springer, absolut inte de som springer runt i en cirkel.
När Olivia joggade från mig passade han på att gå mot mig, när hon kom tillbaka blev det jätteläskigt och han "la benen på ryggen" och for iväg ut ur vår volt, sedan mot mig igen.... Så höll vi på en go stund. Läskigast var det när Olivia galopperade...stackars liten..
Dag 12:
Nu har vi kommit ner på mat 6 gånger om dagen och mellan 1,5-1,7 liter /mål.
Han blir mer än lovligt mätt och mycket nöjd, fortfarande lite väl hård i magen så änn får han parafinolja i mjölken.
Sista dagen ute i Roundpenn i morgon får han vara i hage med Olivia.
Han börjar bli riktigt duktig på att gå i grimma, följer fint.
Dag 13:
Magen är mycket bättre idag så nu väntar vi med parafinoljan.
Ätit upp till 2 liter/ mål idag.
På eftermiddagen fick Olivia o Fighter gå ut i hagen bakom huset. Med flit satte jag inte på någon el. Känns inte så bussigt att ge honom stötar när han inte ännu förstår detta med staket. Lollo fick hålla i honom och jag var kvar utanför, sedan smög jag iväg. Först gick det bra men sedan var det '"klara färdiga GÅ!" full fart genom staketet. Är man lite och smal och har mycket fart så sa det bara plupp så var man utanför. Och sedan... VAR ÄR MAMMA, MARIKA!!!
Fånga in, in i hagen och börja om igen... 2 gånger kom han ut, ny teknik...
Lollo gick med honom i grimma och följde Olivia i ca 20 min och jag smet iväg. När han lugnat sig och började bli trött släppte hon honom och försvann iväg steg för steg. Han accepterade det och blev kvar i hagen.
Det var en trött liten kille som var lös i magen och hade nytvättad rumpa som somnade i halmen inför nattmaten senare.
Dag 14:
Rumptvätt och lång dag ute. Testat elen ett par gånger, jo då den funkar, o lika läskigt är det varje gång.
Ätit 1-2 liter/mål idag 5 ordinarie mål och 3 extra för att ha krafter och orka vara ute.
Kvällen bjöd på en smakportion med havrefri myssli....mmmm gott.
Dag 15:
Magen är OK igen och rumptvätten fixad.
Idag har han varit ute med Olivia hela dagen och när Olivia reds fick han följa med Lollo överallt, in på dass bland annat...bara man får vara med.
Dag 16:
Inspirerad av Olivia kunde han slappna av så mycket ute att han började äta hö och la sig och vilade. Om han inte testade elen och konstaterade att den var på så funderade han nog på en rymning men gav snart upp.
Dag 17 o 18:
Ätit mellan 2-2,5 liter/mål i 5 mål och några små duttar till.
Har varit och handlat Kraft mjölkersättning i 25 kg säck. Svindyrt!! Men åter igen vad har jag för val?? Jag köpte äver Kraft grov som rekomenderas till föl och flytande vitaminer.
Mjölken gillar han med de där pelletsen kan vi skippa. Mysslin var mycket godare! Vitaminerna får han i mjölken varje kväll så där har han inget val.
Dag 19:
Hovslagare Kenneth har kollat Fighters ben idag.
"Ge honom 1- 1 1/2 vecka till..."
Kenneth vill att han ska bli lite stabilare innan vi betämmer vad som kan och bör göras.
Dag 20:
Äter nu 2,5 liter/mål så nu är vi ikapp rekomendationerna på säckarna. Vitaminer och myssli, Kraft groven lämnar han de får jag mosa...då äter han dem.
Olivia och Fighter har flyttat till en annan hage där de ser mer av vad som händer på och runt gården.
Jag försökte precentera Fighters framtida kompis, miniatyren Berra, men Olivia blev en superdrake direkt! Och Fighter lärde sig bixtsnabbt hur man gör. "Öronen bakot sträck", fram med mulen och rusa på o tvärnit.... Berra och jag gick ut o jag byggde en hage utanför till honom.
Dag 21:
Jag har legat sjuk idag så Lollo skötte djuren, efter halva dagen kom Lollo in och frågade om Berra skulle gå med Olivia o Fighter. Det var min tanke i framtiden men inte ännu. Berra hade smitit in till Olivia o Fighter och nu fick han smisk varje gång han tittade på dem. Han sprang till staketet, knep med rumpan, stängde ögonen och pang, bett i rumpan, sedan var det över... in i egen hage igen.
Dag 22 och vidare:
Fighters liv gick vidare med större givor med mjölk som sakta blev färre.
Enligt rekomendationerna skulle han avvänjas från mjölken helt när han var 3-4 månader.
Hur länge har man ett föl att gå med mamman?
Hur mycket diar de då??
Jo, man rekomenderade förr 6 månader och numera 8-9 månader med mamman och de diar mest när de är oroliga....
Fighter fick "lämna tillbaka" Olivia i oktober eftersom hon själv var dräktig och måste ges tid att tänka på sitt. Så Fighter fick nöja sig med Berra. Det gick sådär i början men snart blev de "super bästisar"!
Så småningom kom Loppan in i Fighters liv och när vintern kom så fick de flytta till stor hästhagen med de andra.
Jag köpte ett föltäcke som var alldeles för stort men det knöt jag ihop med balsnören i början. Jag ville fortsätta hans första vinter att skydda den lilla taniga kroppen så hans foder inte gick till att värma upp kroppen utan till det han behövde göra. VÄXA o bli STARK!!!
Han fick stora givor mjölk morgon o kväll, så mycket han ville ha och fri tillgång av myssli. I kvällsmjölken fick han vitaminer varje dag och avmaskades mycket ofta första året. Han fick kraftfoder men i små givor.
Benen utväcklades helt underbart snabbt och bra. Kenneth ville ge honom 1-1 1/2 vecka att räta upp sig och det gjorde han!
Mina reflektioner!
Fighter föddes under tråkiga förutsättningar...allt var fel:
Ingen råmjölk!
Visst var det så, men han fick blodplasma i blodet så fort vi kunde.
Han fick det 2 gånger under 1:a dygnet.
Vi kollade hans antikroppar flera gånger o allt såg bra ut.
Jag följde INTE rekomendationerna på mjölkersättningen för jag tror inte hans lillauttorkade mage hade klarat det. Jag ökade försiktigt.
Han fick vitaminer i mjölken.
Jag höll på med mjölken till han var 6 månader...
Mamman ville inte ha honom!
Nä, inte så konstigt!
Men den han ser som sin mamma kommer ALDRIG att lämna honom frivilligt och vi gör en fantastisk resa tillsammans.
Han har haft stor hjälp av Olivia.
Berra och de andra hästarna har fostrat honom hans första levnadsår.
Och som unghäst har han fostras av Jino som är en stark ledare.
Skev i bakbenen!
Med lagom med rörelse och vitaminer o mjölk o senare lite kraftfoder så blev han starkare.
Jag tror, och det gör även vår equiterapeft, att han föddes av en mamma som stod upp så han "dunsade" i backen, troligtvis baklänges.
Därav att han "hakade" fast häger bakben över vänster has och hoppade fram i början.
Vi behövde aldrig göra mer än vanlig verkning på honom.
Vek i kotorna bak!
Det är det många föl som är men det brukar räta upp sig själva.
Troligtvis maskangripen!
Med så mycket mask i mamma så är det bara att utgå från att även Fighter hade mask.
Men med ett bra avmaskninsschema så har det gått vägen.
Starkt uttorkad!
Så uttorkad som han var när han kom hit hade han redan lagt ner verksamheten och väntade på döden.
Men jag är envis...
Ingen att uppfostra honom till häst!
Utan mamma är det svårt att bli häst!
Olivia hjälpte honom och även andra hästar senare i livet.
I slutet av hans första vinte var första gången han "svarade" Berra när jag separerade dem. Då blev jag superlucklig...Det finns hopp!!
Fortsatta livet!
Han är nog inte helt säker på att han är en häst.
Jag är hans människa och trots att han just i skrivade ögonblick är dryga 2,5 år och 160 cm i mankhöjd och en rejäl hingst så gillar gos och han är även inriden i skritt. Det var inga problem. Snarare tvärt om.
Här som reslig nästan 2 år gammal...
